Gorgar

Williams, 1979

www.ipdb.org

www.hulabeck.se/pinball

Jag valde mellan Bally och Williams när jag var liten, och jag valde Williams. Något i Ballyloggan eller på deras spel gjorde att jag tyckte att Williams var mycket tuffare. Så när jag kom in på ett ställe med fler än ett flipper kollade jag alltid först på fabrikatet. Om det var ett Bally fick det vara ett rejält kul spel om jag skulle spela.

Ibland fick jag vika mig och acceptera att även Bally gjorde bra spel, men min ritual höll jag fast vid till långt in på nittiotalet. Ett nytt spel? Vad kan det vara för fabrikat? Williams, aha, fram med två kronor.

Som tur är var detta inte ett livsavgörande val på samma sätt som det är att välja favoritlag. Som mycket ung, oftast tio år eller yngre, fastnar man för ett lag. Och om man håller fast vid det, så måste man hålla fast vid det hela livet. Sjukt, men det är så reglerna är, i alla fall när det gäller favoritlag i en sport. När det gäller flipper är det inte lika hårt. Om man en gång sagt "Williams" kan man när som helst släppa det, eller hålla fast vid det men vara oerhört otrogen det valet, och glatt spela Bally, Gottlieb och till och med Stern.

Bally är bättre

Markus Salo förklarade varför Bally är mycket bättre än Williams, och det var med lite sårad stolthet som jag insåg att han hade rätt. Spelen var bättre konstruerade ur många aspekter, framför allt på mjukvarusidan, där Bally hade ett självtest och en hel del andra finesser som jag redan har glömt. Men Bally var bättre, kanske även på andra detaljer.

Vad Williamsspelen från slutet sjuttiotalet dock har, är en underbar klonkighet som jag är sjukt förtjust i. Det är en klonkighet väsensskild från klonkigheten på tidiga moderna Stern som Rollercoaster Tycoon, där den bara är irriterande och är förankrad i flippermekaniken.

Nej, klonkigheten i gamla Williamsmaskiner lägger en matta av sunk i hela spelet och håller det kvar i kioskmiljöerna, de tidiga videobutikerna, campingskjulen och alla andra märkliga rökfyllda tillhåll där spelen stod och servades lite då och då.

Klonkigheten i dessa spel har sin grund i inlanesguiden, dvs den plåt som kulan rullar ner på i vardera inlane. Hos Bally har man sparat en peng på den detaljen och löser det elegant med en bastant bit ståltråd, som med åren böjs, deformeras och fjädrar på ett sätt som gör att man på Kiss får vara beredd på att en kula som tar sig in i inlane nerifrån, gärna kan flaxa tillbaka med inte bara ny och förbättrad fart, utan även en randomiserad riktning, glatt påhejad av den fortfarande svajande metallen.

Inlaneplåten

Williams däremot, har haft en skvadron med gruvarbetare som från jordens inre hämtat grova bitar av smutsigt kol och järn, smält det och förenat det till klangrikt stål hos Krupp-koncernens hetaste ugnar, smitt det och formgett bitar med precision och aggresion och sedan förankrat delarna hårt, stabilt och frekvent i spelplanen så att varje kula som slår ner i denna plåt sätter hela spelet i darrning. Där finnes ingen sviktande kraft som kan kasta iväg kulan, blott motstånd och raskt raka vägen ner mot flippern. Klonk.

Det man spar på karusellerna, förlorar man på gungorna. Inlaneplåten var Williams styrka, kexen deras svaghet. Bally briljerar med tjocka kex – ibland märkligt svåra att få ner ens med de renaste kärnträffar – men så stadiga och stabila och smällande och smattrande att ta ner.

Williams däremot, klippte i smyg ut delar från gamla Trabanter och placerade dessa tunna och håglösa lappar i grupper om tre, för oss att skjuta på. Det tunna smätt-, plätt- och fjättljud som kommer av kulträffarna förbleknar vid konkurrentens distinkta smällar.

Titta, han talar.

Gorgar heter ett spel som designades på den tid då man bara hittade på lite. Det var på den tiden då man såg till att spelplanen innehöll en del av det som syntes på backglasset, och kanske till och med försökte beskriva en historia, en berättelse. Om så är fallet när det gäller Gorgar, så är det förmodligen namnet på en röd demon som träffat på en man och en kvinna. Mannen har en hjälm på huvudet, och i övrigt har de varsitt höftkläde samt på kvinnan något som kan ses som en bysthållare från människans tidiga historia. (Jägare, inte samlare)

Gorgar kan prata. Sju ord kan Gorgar. Dessa säger Gorgar vid följande tillfällen:

Åtta ljudbitar

De sju ord Gorgar kan säga är alltså Me-Gorgar-beat-you-hurt-got-speaks och det ger i spelet åtta meningar. Med lite vilja hade spelet kunnat säga något som liknar yoghurt, om det nu hade varit av intresse.

Gissningsvis finns det inlagt åtta olika ljud på olika minnesadresser, eftersom alla ord utom "Gorgar" är enstaviga, och att det därför finns "Gor" respektive "Gar" som separata ljud som sedan kombineras för att få fram hans namn.

Det charmiga med den gamla tekniken är ju att ljuden inte är helt klockrena, vilket ger utrymme för viss tolkning av vad man hör, och det är sålunda inte konstigt att det finns spelare som trott att spelet säger deras namn när det pratar.

Enligt uppgift har den tyska gruppen Helloween gjort en låt med namnet "Gorgar", som handlar om någon stackare som drivs att spela Gorgar om och om igen. Låten lär vara mindre känd än The Who's Pinball Wizard.

Innehåll

På Gorgar finns det tre bumprar, en spinner, tre rollover lanes, två banker om vardera tre droptargets, fyra targets, en kopp, en magnet, två slingshots, två flipprar, två inlanes och två outlanes.

Bonusen ökar man genom rollover lanes (3 advance i mitten), inlanes, targets och koppen. Den maxar vid 29 000, så efter det får man koncentrera sig på annat.

Bonusmultiplikatorn maxar på 3x, vilket kan synas lågt, men i och med att man inte kan bläddra tända lampor i rollover lanesen, så kräver det ganska många skott genom spinnern och upp för att få till 3x.

Varje gång man tar ner den nedersta droptargetbanken ("G-A-R") tänder man upp en bumper till 1 000 poäng (istället för 100) och tänder 5000-lampan för att ta ner en drop i "G-A-R" (nominellt värde 1 000 poäng).

Varje gång man tar ner den övre droptargetbanken ("G-O-R") tänder man upp en lampa på ormen (The pit) uppe i vänstra hörnet, vilket ökar värdet på ormen/pit/magneten. Från ett initialt värde om 1 000 poäng, är skalan sedan 5 000 – 10 000 – 20 000 – 30 000 – 50 000. Om du träffar och poängen är 20 000 eller mer så resettar ormen och du får starta om poängjakten från ynka 1 000 poäng.

När du träffar alla tavlorna (1 - 4) maxar ormen och du har direkt 50 000.

Varje gång du stavat hela namnet G-O-R-G-A-R ökar värdet i koppen, och där går det från 5000 (släckt) till 10000, till 15000. Om extrabollen är avstängd verkar det som att du inte får några poäng för den.

Tusenspinnern är tänd mellan 10 000 och 20 000 i bonus, så om den är på humör bör den utnyttjas och man bör då försöka få ner kulan genom A eller C i rollovern, eftersom det bara ökar bonusvärdet med 1 000 poäng. Så i bästa fall kan du få 10 bra spinnerskott innan den släcker ner igen.

Det är i stort sett så man tar poäng på spelet.

Aggressionshöjande faktorer

Exemplar som inte är nyservade har ofta ganska slöa bumprar, vilket gör att du gång efter annan står och skär tänder när övre vänstra bumpern står och bollar kulan upp och ner utan att nå magneten för härliga poäng. Andra sätt att bli förbannad på är naturligtvis att skjuta snedställd droptarget för retur direkt i vänster outlane. Halvreturer från spinnern kan också få den där perfekta nudgen från en post till höger i entrén till ett vackert, bågformat rinn i mitten.

Tävlingsförekomster

Gorgar har förekommit ganska frekvent på de senare årens flipper-SM, och från åren 2014 (Borås), 2016 (Lund) och 2017 (Örebro) har jag samlat ihop de trettio bästa resultaten. Fem kulor spelades i samtliga fall, däremot var exemplaret som användes i Örebro ett annat än det som fanns med i Borås och Lund, vilket går att se på likheterna mellan de åren.

Av graferna framgår att Gorgar är ett mycket linjärt spel. Det är jämn poängutveckling upp till de allra översta scorerna, vilket tyder på att det inte finns någon stor jackpott att plocka ut, ingen monsterbonus som sparas från kula till kula eller någon multiball. I och med att Gorgar också är ett spel som i grundinställningen nollställer bonusen mellan kulorna, så är det i princip så att du får betalt utifrån din speltid. På andra spel som sparar bonus till nästa kula vid en viss nivå, exempelvis 20 000 poäng, premieras de som fått en bra förstakula, men Gorgar är mer jämn i sin bedömning av flipperspelare.

Kuriosa

Ur statistikrullorna hittar vi också det lite fascinerande att enhandskungen Fredrik REY Malmquist kvalade på spelet både 2014 och tre år senare, och i det närmaste nästan exakt fördubblade sin poäng (415 670 poäng i Borås, och 833 440 i Örebro.)

Gorgar beat half million?

Ska man placera sig topp 10 på flipper-SM när man spelar Gorgar, gäller det alltså att få till ungefär 400 000 poäng om det är Christian Holmstens exemplar som används, och drygt 200 000 till om det är exemplaret som användes i Örebro.

Låt oss därför felaktigt räkna med ett snitt på en halv miljon på fem kulor som ett exempel. Det innebär hundratusen per kula, och i snitt måste du då ta en fullmatad orm (50 000) på varje kula. Utöver det bör du ha dubbel bonus och ungefär femton bonuslampor tända. Kvar blir då 20 000 som borde komma på vägen mot det andra, genom droptargets, bumprar, targets och kanske en tänd spinner.

Nu är ju sällan ett enskilt parti flipper linjärt, utan en kula står vanligen för merparten av poängen, och förmodligen två när det gäller en femkulorsomgång, men det kan ju duga som riktlinje, att du behöver snitta 100 000 per kula för att vara med där uppe.

Taktik?

Taktik på spelet kan vara lite vanskligt att tala om, men en variant är ju att börja med att mata kulor upp i spinnern för att öka bonusen samt på sikt bonusmultiplikatorn. För det duger enbart vänsterflippern. Beroende på hur lätt det är att flytta kulan mellan flipprarna får man då anpassa sin strategi lite grann, och på ett svårmanövrerat spel kan man från högerflippern ta ner tavlor för att mata ormen, tända en bumper och öka värdet på koppen.

Skill shot

Något egentligt skill shot finns inte, men i och med att mitt-lanen däruppe ("B") ger 3 bonus advance istället för 1, kan det vara värt att gå för den, faktiskt även om den är tänd. Den uppmärksamme ser också att hela rollover-lane-konstruktionen har en slagsida åt höger, vilket gör att det kan vara värt att jobba lite med stötar för att hitta ner i "A".

Vad man inte bör göra är att medvetet sikta på tavlorna 1 – 4, då returerna oftast får kulan att röra sig mestadels i sidled, vilket i det långa loppet oftast leder till outlane. Bättre då att förlita sig på de missar man gör och returer från bumprarna gör sitt till för att mata ormen.

Hans Andersson skriver sedan 2008 om flipper, samt konstruerar tävlingssystem och webbplatser för tävlingar.

Vad tycker du?

Har du något starkt tävlingsminne av spelet eller tycker du att min taktik är från fel sida hästen?

Hör i så fall av dig. Jag struntar i om du tävlar eller inte, är bra eller dålig på att spela flipper, utan vill bara höra vad folk tycker och tänker. Maila dina synpunkter till info@hulabeck.se, så tar jag hand om dem.

Vill du läsa mer om flipper hittar du böckerna "Sätta skott - en årsbok om och kring flipper 2008" och "Flippermyten" på webbplatsen https://www.hulabeck.se. Böckerna är i pdf-format och gratis att ladda ner.
Där kan du även beställa "Alla kulor rinner", den senaste boken i serien.