Pirates of the Caribbean

Stern, 2006

www.ipdb.org

www.hulabeck.se/pinball

Det här är ett spel från de åren då Stern varken gjorde bra eller dåliga spel. Alltså, flipperklonket som är så vanligt i Sternspel från runt millennieskiftet hade försvunnit, men det var heller inte samma starka regelverk som på Lord of the Rings eller The Simpsons Pinball Party. Pirates är mer family i sitt upplägg. Något som passar för hela familjen.

Första gången jag träffade på det var i Lidköping, på en tävling strax innan nyår, förmodligen årsskiftet 2006 – 2007, eftersom spelet släpptes i juli det året och några hade gått samman och köpt ett nytt exemplar.

Den kvällen spelade jag inte många krediter på det, främst för att det var sån kö till det, som det ofta brukar vara till nya titlar. Vad jag minns är att det fanns en viss förtjusning i att sänka skepp eftersom den fysiska animationen av att skeppet sjönk var ganska läcker samt att returerna från träffarna inte var farliga.

Från spelets två flipprar finns nio olika skott. Två väldigt långt ut på sidorna, side lanes som man hittar ibland på Sterns titlar, bland andra på Spider Man och Wheel of Fortune.

En ramp. Och en till.

Det finns bara en egentlig ramp, och den leder upp till en snurrande skiva. Den andra nivåskillnaden i spelet utgörs av den returnerande rampen bredvid skattkistan, och i denna stavar du J-A-C-K. Rampen är kort på samma sätt som de som finns i Champion Pub, dvs kulan gör en mycket snabb halvcirkel innan färden returneras tillbaka till inlane.

Två loopingångar, ett skott mot skeppet, ett mot bumprarna och ett in i skattkistan. Inget av skotten ger särskilt otäcka returer, vilket lätt gör att bolltiderna kan bli ganska långa på Pirates.

Tortuga, Tortuga, Tortuga

När spelet var med på IFPA 8 i Vårgårda var det vänsterrampen som fick slita mest. Fem år efter att spelet dykt upp hade alla bra spelare lärt sig att spela det, och det var multibollstart i den rampen som gällde. Efter att man träffat tillräckligt många targets i snurren där uppe, lockas kulan och spelet matar fram en till. Genom att använda sig av short plunge (skjuta upp kulan kort) på den och efterföljande får man en god möjlighet att snabbt sätta ytterligare en ramp och ytterligare en lock, och ytterligare en multiplier. Det är väl någonstans under de här åren som Stern inför olika multipliers på bred front i alla sina spel?

När kulorna så småningom släpps ut från locken, har du fått igång Tortuga multiball, och den startar med små jackpottar som växer för varje skott, och det är som sagt nio olika skott på spelet. Jackpottarna maxar på två miljoner och poängen drar snabbt iväg om man når dit och har multin igång.

Karta och kompass

Efter att spelen kommit tillbaka till bunkern och dammet lagt sig provade jag själv att använda den taktiken, men som spelare har jag mycket svårt för att ens hålla kulan still och tajma ut ett mode, så att repetera rampskott för att spela multi var inte riktigt min stil. Jag tröttnade snabbt på det och började i stället studera kompassrosen på spelplanen. Det är ett traditionellt sätt att visa vad som behöver göras för att nå wizard mode, som i det här fallet heter Four winds multiball. Några av dem är lätta att tända, som Ship Sunk, vilket innebär att man just ska sänka ett skepp, något som brukar kräva runt fyra – fem skott på skeppet. Det finns också lite svårare, som att besegra Kraken vilket går att göra efter att man sänkt ett skepp. Det finns också de som kommer per automatik, vilket i det här fallet är att bollen ska in i bumprarna någon eller några gånger, och då kompletterar Sword fight. Sänka skepp och fajtas med svärd är båda i norrändan av kompassen, och när man tänt dem tänds också norr-modet – lovikavantar och fiberpäls? - i centerskottet (till höger om skeppet). Norr-modet är Collect Crew, och är en besättningsmedlem per switch under en begränsad tid.

På samma sätt finns det ett mode per väderstreck som tänds efter att man gjort de två bredvidliggande kraven.
Sydmodet är ganska värdefullt att få igång, eftersom det maxar jackpottvärdet, och man tänder det ganska lätt. Dels komplettera Port Royal, vilket är detsamma som att tända locken i vänsterrampen, dels samla alla pirater, vilket är sex gröna standups bredvid de centrala skotten, så de tänder man förr eller senare. Och när du väl har maxat jackpotten, så stannar den där spelet ut. Två miljoner per skott, och förr eller senare är det ju dags för en multiball.

Family style

Jag brukar som sagt spela Pirates family-style, dvs inte mata kulor i rampen och repetera multibollar, utan istället spela runt, stava ord, samla saker, utforska och tro att jag upptäcker nya saker och hålla på i lite varierad stil. Någon vetenskaplig undersökning har jag inte gjort, men min känsla är att jag genom den strategin eller metoden samlar in lagom med poäng (runt 30 miljoner?) för de flesta situationer jag kan befinna mig i.

Poäng

På SM 2014 var Mats Runsten bäst med 121 miljoner, ungefär dubbelt så mycket som vad trean samlade ihop. Man fick alltså ganska generöst med kvalpoäng utan att slita sönder flipperspolarna.

Pirates är inte speciellt vanligt på SM, kanske beroende på att det betraktas som ett något sämre tävlingsspel. Senast det fanns med var 2014, och då kunde man få bra betalt för relativt låga poäng. Fyrtio resultat registrerades, och sexton av dem hade under tio miljoner. För den dubbla poängsumman skrapade man ihop lite drygt 60 kvalpoäng, något som det året motsvarade ungefär 2.5 miljarder på Attack from Mars eller 450 miljoner på Road Show, för att ge lite perspektiv. Grafen som kommer av poängsammanställningen visar den gamla bekanta hockeyklubban , där vikningen uppåt sker vid 35 miljoner.

Leksaker av skiftande värde

Spelet är ganska välfyllt med leksaker och en hel del grejer som rör sig, och jag tycker att skeppet är ganska lyckat och sjunker tjusigt, men skattkistan känns inte som att den tillför så mycket extra. Andra delar i spelet som kanske inte blev så bra som teamet bakom (design av Dennis Nordman) hade tänkt sig måste vara platån högst upp på högersidan, med ett hål och tre utvägar för kulan. Det hade kunnat vara något för en spelare att arbeta med att stöta, men det finns vare sig förlust eller vinst av något större värde i något av de fyra alternativen. Lite synd, men så är det.

Layoutmässigt tycker jag emellertid att Pirates är trivsamt. Jag är svag för de spel som har en tydlig listning av vad som är gjort och vad som behöver göras – bland annat därför tycker jag NBA Fastbreak är kul – och Pirates är väldigt tydlig med det. Det är också ett av de sista spelen som tillverkades innan Stern började med blinkande lampor i olika takt för att markera olika former av progress, och bara det känns ju som att man spelar ett gammalt classic.

Hans Andersson skriver sedan 2008 om flipper, samt konstruerar tävlingssystem och webbplatser för tävlingar.

Vad tycker du?

Har du något starkt tävlingsminne av spelet eller tycker du bara som allmänheten, att Pirates är ett tråkigt spel?

Hör i så fall av dig. Jag struntar i om du tävlar eller inte, är bra eller dålig på att spela flipper, utan vill bara höra vad folk tycker och tänker. Maila dina synpunkter till info@hulabeck.se, så tar jag hand om dem.

Vill du läsa mer om flipper hittar du böckerna "Sätta skott - en årsbok om och kring flipper 2008" och "Flippermyten" på webbplatsen https://www.hulabeck.se. Böckerna är i pdf-format och gratis att ladda ner.
Där kan du även beställa "Alla kulor rinner", den senaste boken i serien.